Vuxna som inte kan cykla.

Att man aldrig lär sig simma, åka skidor eller karda ull har man ju hört talas om. Men å andra sidan vem går omkring och berättar att man inte kan cykla? Jag drar mig till minnes något med invandrarkvinnor som gick en kurs, men var det cykling tro?
Dock kan man ju misstänka att förutsättningarna för att missa cyklingen ända upp i vuxen ålder är bättre i USA än i Sverige.
I artikeln på MSNBC kan man läsa om Amerikanska cykelhandlare som märker av ett tydligt uppsving för försäljningne av cyklar och tillbehör för cykelpendling. Sedan tidigare finns ju många forum på Internet för konflikter mellan cyklister och bilar i USA. Situationen där verkar ju lite värre än här hemma.
Jag har själv försökt promenera i USA. T.ex. i utkanten av Milpitas en förstad till San Jose alldeles i närheten av Ciscos huvudkontor. Det var inte så centralt men ändå civiliserat med flera stora Silicon Valley företag i närheten.
Något så enkelt som att ta sig från ett köpcentrum till ett annat 500m bort visade sig vara omöjligt då jag inte vågade passera ett högt stängsel UNDER en vägbro. Lite oklart vad just det stängslet skulle skydda mot.
Jag hade utan stängslet kunnat gå dit utan att korsa någon väg. Jag såg senare att det fanns en möjlig gångväg men den var säkert flera kilometer.
Och inte nog med det. Cykelparkeringen på nämnda köpcentrum bestod i 5 (fem) klumpiga cykelställ längst bort i ett hörn av området. Skyltar upplyste också om att det var förbjudet att parkera cyklar på annan plats än på cykelparkeringen.
En på det hela taget märklig upplevelse.

Nissan Mori, inget för lansdbygden men vilken grej!

Jag ramlade (StumbleUpon) just på en artikel om en elskoter för pendlare, Nissan Mori. Det känns lite som samma fingertoppskänsla som när man skapade Ipoden. Kombinationen av design, funktion och kundnyttan är oslagbar. Man får ju verkligen hoppas att den är funktionell.
Jag leker fortfarande mest med tanken på en elmotor på en "riktig" cykel. Ingen kinesisk elcykel för mig inte. Men priset gör ju vanligt folk kan lockas att skaffa sig en. Då kan dom ju ta den till jobbet när mebranförgasaren lagt av på den billiga kinesiska EU-moppen.

Viacom, Youtube, Google och hur jag kommer in i bilden.

Ingen styrstam till cykeln lyckades jag skaffa när jag var i stan idag. Av någon anledning är styret 26 mm vilket inte är alldeles vanligt. Nu kom det ju ändå en störtskur som minskade lusten för cykelutflykter. Det får bli nya tag i morgon.
Nu sneglar jag ut och ser att solen återkommit men det är väldigt blött överallt. Ska man satsa på en tidig kväll och upp med tuppen i morgon kanske? Fast tuppen har blivit rävmat och jag kommer ändå inte att somna.
Jag hittad en gammal dator idag som ska dissekeras. Kanske innehåller den minneskretsar som jag kan ha i min filserver. Den lider lite av minnesbrist.
Och så klonkar en av hårddiskarna då och då när den skriver till en fil som bittorrentprogrammet skickar dit små bitar av ibland.
En repa med gräsklipparen funkar alltid i brist på annat. Röjsågen är värre, då kan man inte springa ifrån myggen på samma sätt.
Ja, hundarna ska ju alltid ut. Någon hade slängt en gammal cykel på min metallskrotsamling vid soptunnorna. Den verkade lite för bra för att bli metallskrot. Kanske får jag ta en titt på den.
Beslutsvåndan regerar. Jag börjar med att lämna datorn. Fast den har alltid något intressant att bjuda på. Förut satt jag t.ex. en lång stund och tittade på gamla traktorer på Youtube. Jag försvarade mig med att statistiken behöver bättras på. Att andelen betittade videor som inte Viacom äger ökar. 12 Terabyte logg skulle visst avidentifieras och skickas till dom för att bevisa att Google tjänar pengar på deras bekostnad.
Därför tittade jag på Svennes, Sunes och Bertils gamla Volvo BM-traktorvideossnuttar. Ja, man lyssnar lika mycket. Ofta är ljudet den stora behållningen.
Tyvärr funkar pulse-audio (Linux-ljudet) bara antingen med Flash-playern eller med Rhythmbox. Inga MP3 samtidigt som Youtube utan det blir en i taget med omstart av Firefox mellan sessionerna.

Konserter, cykelturer och femme fatales i skogen.

Och så skulle beslut tas. Skulle jag gå på konsert eller inte? I väntan på beslut blev det en cykeltur. Märkligt vad mycket lättare det gick uppför backarna idag jämfört med i torsdags. Ett lätt regn föll men det gjorde inget.
En märklig grej var den där tjejen som såg ut att stå med sitt bohag mitt ute i skogen vid en liten grusväg. En liten hund, en kattbur, ett par väskor och några andra grejor. Jag tittade på henne och då satte hon upp tummen som för att lifta fast liksom från andra hållet. Hon ville helt enkelt åka mot stan. Jag var på väg längre ut i skogen. Klädseln var ju inte heller riktigt anpassad för att stå vid en vägkant i regn. Mera festklädsel liksom. En ganska avslöjande klänning som visade en tauering. Vi boende i skogen kunde ju rent av bli chockade av uppenbarerelsen. Men vad kunde jag göra åt henne och hennes eventuella situation. Jag hittade på att hon ledsnat på någon störd glesbygdskille som bodde längre in på grusvägen och att dom hade hunnit med att klä upp sig för kanske samma konsert som jag senare inte kom att gå på. Nog var sminket utsmetat kring ögonen. Jag är så pass ostörd att jag kände sympati och hann fundera på att erbjuda henne hjälp med skjuts. Fast först skulle jag ta mig hem och sedan hämta bilen. Då borde någon annan hunnit hjälpa henne o.s.v.
Blev såklart inget mer med det.
Inte med konserten heller. Just nu kom jag på att datorhögtalarna var tysta. På med musiken jag missade. Men konserter är inte bra för min tinnitus.
Cykelturen var bra på många sätt. Jag mår bra av cykelturer.
Nu återstår inte så mycket av vare sig konserter eller själva lördagen.
Jag skriver fel hela tiden, tröttsamt.
Sängen med Leif GW eller en film kanske?
Jag körde gräsklippare idag så hela kroppen blev sliten.
Nä, nu är det slut för idag.

En ensam själ i cykelsadeln.

Bygger lite på en cykel. Jag plockar ihop lite delar och provcyklar en sväng utan bromsar. Den blev riktigt bra.
Jag hälsar på hönan som går omkring ensam sedan alla hennens kompisar blivit uppätna av räven. "Nu är det du och jag säger jag." Lite sorgset kan det ju vara att inse att nu är det till att gilla läget framöver. Jag ska inte tränga mig på. Förmodligen kan jag dupera en och annan men jag ska vara ensam. En högoddsare skulle vara att hitta någon likadan.
Men cyklarna är en fristad. Jag mår verkligen prima i cykelsadeln. Och så ser jag framåt mot vintern och snöskoturerna. På jobbet är det ju enkelt. Teknik och datorer. Min hemmaarena.
Semestern börjar nu. Tyvärr är ju arbetslivet inte vad det varit. Man kan ju inte bara vara ledig. Jobbet pågår ju dygnet runt. Nu står den bärbara på och inloggad på jobbmailen och jobbchatten. Rätt som det är behövs jag.
Nu börjar jag bli lite trött så det får nog bli GW Persson och Samhällsbärarna.
Och i morgon ska jag nog gå på konsert. Det är ju kul. Tyvärr finns det mer än minnet kvar från tidigare konserter. Tinnitusen ringer i öronen hela tiden.
Gonatt!