En ensam själ i cykelsadeln.

Bygger lite på en cykel. Jag plockar ihop lite delar och provcyklar en sväng utan bromsar. Den blev riktigt bra.
Jag hälsar på hönan som går omkring ensam sedan alla hennens kompisar blivit uppätna av räven. "Nu är det du och jag säger jag." Lite sorgset kan det ju vara att inse att nu är det till att gilla läget framöver. Jag ska inte tränga mig på. Förmodligen kan jag dupera en och annan men jag ska vara ensam. En högoddsare skulle vara att hitta någon likadan.
Men cyklarna är en fristad. Jag mår verkligen prima i cykelsadeln. Och så ser jag framåt mot vintern och snöskoturerna. På jobbet är det ju enkelt. Teknik och datorer. Min hemmaarena.
Semestern börjar nu. Tyvärr är ju arbetslivet inte vad det varit. Man kan ju inte bara vara ledig. Jobbet pågår ju dygnet runt. Nu står den bärbara på och inloggad på jobbmailen och jobbchatten. Rätt som det är behövs jag.
Nu börjar jag bli lite trött så det får nog bli GW Persson och Samhällsbärarna.
Och i morgon ska jag nog gå på konsert. Det är ju kul. Tyvärr finns det mer än minnet kvar från tidigare konserter. Tinnitusen ringer i öronen hela tiden.
Gonatt!