Svart i rutan.

Förut trodde jag att man alltid måste ha en cykeldator för att kunna cykla. Nu är batterierna slut i allihop.
Det började med att jag kände mig trött och orkelös när jag drog omkring på gräsklipparen i det höga gräset som gjorde även gräsklipparen orkeslös.
Då kom jag ihåg hur det var förr. Då botade jag allt ont med cykelturer. Fram med racern tänkte jag och fick gräva mig längst ner bland sovsäckar, elverk, verktyg, bildskärmar, sladdar och jag vet inte vad. Men min kära Cannondale R1000 var redo efter en kort insats med cykelpumpen. Ett tjock dammlager låg över allting och så var det cykeldatorn då som var svart.
Efter någon mil var jag som folk igen. Och nu är jag pigg och alert tyvärr lite väl sent. Jag ska nog greja med mitt Vintage Computer Lab, VCL. Jag fick tag i några godbitar idag som ska testas. Det känns bra att kunna vara så nördig som man känner för och inte ens försöka vara normal.