En cykeltur på grusvägar hade jag tänkt mig. Det här är min grusvägscykel och dagen till ära har jag fått på en liten packväska som är fylld med reservslang och några verktyg. Vattenflaskorna är ju inte riktigt på topp. Det ena är en gammal PET-flaska och den andra är överkörd av traktorn och får vattnet att smaka som en blandning av diskmedel och jordgubbssaft. Sonen har lekt med alla mina vattenflaskor och den enda som är användbar överhuvudtaget är den jag fick med mig idag. Cykelturen blev ganska lång och att det blev tuffa uppförsbackar är liksom en naturlag där jag bor. På skylten ser man att det är en rågång mot Holmens skog. Här lämnar man min by och ger sig in i vildmarken. Mobiltäckningen försvinner och det enda möjligtvis civiliserade man ser är jakttorn eller nummerskyltar i vägkanten som visar var man går in i skogen för att komma till sitt jakttorn. I övrigt hände inte så mycket. En överkörd orm, en räv, något som knakade i buskarna och åska i fjärran.Annars var det helt fantastiskt, lukterna, temperaturen, miljön, knastret mot gruset, fåglarna och hela upplevelsen. Dom säger att det är så'n närkontakt med naturen när man åker motorcykel. Okej det är kul men naturupplevelse, icke! Då ska man gå, cykla är näst bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar