Hackare är vi allihopa.

Jag snubblade på en grej idag. En hackares manifest och jag kände igen det. Jag snöade inte in så där hårt på datorer dock. I skolan som inte var särskilt stimulerande funderade jag över olika mekaniska konstruktioner. Allt från mopeder till hemmagjorda vapen. Jag såg inte mopeden som att sätt att ta mig till kompisarna och tjejerna vid kiosken utan som ett mekaniskt system som skulle hackas. Först förstå i minsta detalj och sedan ge sig på med verktyg och förändra bortom det tillåtnas gräns. Hemmagjorda vapen och sprängämnen utövade en närmast oemotståndlig lockelse. Komplicerat och kraftfullt. Hjärnans makt över fysiken.
På senare år har jag varit mer inriktad på att laga sådant som egentligen inte ska gå att laga. Jag kan sitta länge med sådant. Inte för att peta i detaljerna och det så snyggt som möjligt. Nä, det får gärna bli fult och gå fort men utförandet ska vara innovativt och uttrycka en förståelse för det system som bygger upp funktionen.
En grej jag brukar framhålla för mig själv som en framgång är en elfunktion inne dörrlåset till en av bilarna. I alla forum jag kollat anses det omöjligt att laga. Jag höll på en hel helg och fick riva dörren och låset flera gånger och göra om. Men nu är jag nöjd. Det fungerar fortfarande efter två år.
Just nu intresserar jag mig (igen efter många års uppehåll) för vattnets rörelser på och i marken. Målet är att med små insatser i form av diken och annat skapa en stor förändring på landskapsnivå. Numera är det ganska lagligt och på egen mark. Men jag har även överträtt gränsen tidigare. Precis som en hackare med små medel kan få stora system på fall har jag återställt stora våtmarksområden med mycket blygsamma åtgärder.

Midsommar 2009

Bilden är inte från midsommar utan en dryg månad tidigare. Min egen strand och snart ska alla pantbrev finnas hos lantmäteriet och inte hos någon bank. Ett bra mål som håller en igång. Jag har plötsligt svängt helt om och tycker nu att jag vill lämna ett bra arv till sonen. Fast sanningen är väl den att varenda korvöre lär väl gå åt till att överleva som pensionär. Från staten torde det inte komma mycket i den vägen.
Det är årets längsta dag och halvvägs in i midsommarhelgen. Det blev ingen höjdarmidsommar i år. Vädret kanske inte är så viktigt men nyss var det vitt på marken av ett centimetertjockt lager med ärtstora hagelkorn.
I går var det en bra dag. Jag grävde bort stora delar av gräsmattan runt huset med en spade. Jag körde bort fyra fulla skopor med traktorn så det borde ha varit en 4-5 kubikmeter som jag skottade bort. En behaglig trötthet infann sig i kroppen lagom till midsommarmiddagen. Den blev för övrigt inte helt ortodoxt svensk eller nå't annat heller för den delen. Kokt potatis, köttbullar, feferoni och thaichilisås.
Ungefär där blev jag övermodig och fick för mig att jag helt plötsligt var ganska normal och nog borde fundera över internetdejting. Det blev fiasko direkt. Förmodligen förutsatte den första mötesplatsen jag provade att man ska vara normal på riktigt och inte bara tro det. Windows XP Home och IE8 förmodligen. Jag sållades bort redan där.
Efter det föll jag fritt i cyberspace en stund men sansade mig snart och klättrade upp igen. Ingen oangenäm känsla, alls icke men övermod var nog ordet.
Nu är det mera vemod, Hagnesta Hill, dammsugare och högar med prylar som behöver placeras. Inte helt oangenämt det heller men nog får det sluta regna snart.