Bra eller bara bra.

Riktigt så bra som man tror det ska bli blir det aldrig. Men kanske ganska bra eller åtminstone lite halvbra så där då? Jodå, tackar som frågar. Det blev en ganska bra dag ändå.
Jag har fått så'n där köpstopp igen. Jag kan inte köpa något. Men jag behöver ju köpa en del grejor nu inför våren. Men icke, det blir stopp. Det köps ingenting. Vanligtvis beror det på att jag fått för mycket pengar på banken. Förmodligen är det samma sak nu också. Det brukar åtgärdas genom att amortera bort en större del av kapitalet. En mer hanterlig summa brukar gå lättare att spendera av.
Jag måste nog fixa det i morgon för sonen behöver verkligen en ny cykel.
Annars är det väl lite som vanligt. Ena stunden känner jag mig smartast i världen och i nästa kommer jag ihåg något gammalt fiasko värt att lagra undan i minnet inför stunder av hastigt påkommen hybris.
På datorn spelas det gamla E-type. Det minner om fornstora dar när benen var pigga, kvällen alltid ung och kvinnorna ännu yngre. Men sen sansar jag mig och kommer ihåg att 42 år är en fantastisk ålder och vadå, 52 är väl ännu bättre.
I nästa stund förbannar jag mig själv för att jag aldrig kan leva ut. Jag håller alltid igen så förbaskat och till vilken nytta kan man fråga sig. Jag frågar mig nästan varje dag. Kanske ska jag byta livsstil vid femtio. Inte på det där vanliga sättet. Ingen HD, ingen sportbil, ingen yngre kvinna, inte heller något jäkla armband.
Nä, helt enkelt bara ren och skär intelligens och upplagrad, uppladdat, elektrisk passion. Och en ordsvada utan dess like. Jag har alla orden och några till på lager.

Nåja, nu ska vi inte förhäva oss. Jag är nog inte mogen ännu utan återgår till mina 4 bildskärmar med 5 fönster på varje och fyller förråden ett tag till. Bidar min tid.

Kvalitetskraven är höga.